För exakt ett år sedan..
Så gick mitt vattten..Vårt lilla hjärta var minsann på väg ut till oss..
Tänk att man minns det som om det vore igår.. Jag gick upp på toaletten och märkte att det var alldeles blött. Sprang ut och sa till mannen att nu händer det minsann grejer..Också ringde jag mamma och sen förlossningen, eftersom jag inte hade några värkar. De gav mig en tid kl 17:00 ifall ingenting skulle hänt. Dock upptäckte jag efteråt att vattnet var missfärgat, så jag ringde upp dem igen och de tyckte jag skulle komma in direkt då.
Så mamma kom och hämtade upp oss och vi åkte in. Efter en massa kontroller skulle jag bli igångsatt.
kl 16:00 fick jag en fjärdedels tablett som skulle sätta igång värkarna. Barnmorskan sa att detta kan ta tid och att det är bra om du går ut och går en promenad för att få igång det. Så skulle jag få en ny var fjärde timma tills de var på gång. Men pang bom sa det och kl 17 hade jag starka värkar redan var 5e minut. Vart ju fortfarande inne på prenatalen..Stod och dschade ett bra tag för att lindra värkarna..Jo det fungerade ju en del men jag lyckades duscha så varmt så jag blev rent svimfärdig efteråt. Det var ju mindre smart:P
Vid 20 tiden fick vi äntligen komma in på förlossningen. Promenaden in dit gick dock inte så smidigt då jag fick stanna varannan meter pgrav att en ny värk kom..
Och så fick jag min älskade lustgas:P Sen låg jag där på sidan i min egen lilla värld rent borta och kämpade mig och andades igenom värkarna. Sa inte speciellt mycket utan bara låg där. Tyckte det som var allra jobbigast var när nån tog i eller på mig och när de skulle undersöka mig. Värkarna gjorde tusen ggr mer ont då.
Efter nån timme gjorde det så jäkla ont så jag skrek efter epidural, då kommer barnmorskan in och säger att vi kan ju prova med att höja lustgasen. Då svor jag för mig själv och tänkte vafasiken har jag legat här och haft så jäkla ont också är den inte ens på den högsta?
Ingen epidural blev det iaf för jag det var för sent.
När krystvärkarna väl började, vilken smärta alltså men vilken kraft en kvinnas kropp har. Det är helt fantastiskt.
01:11 föddes hon. Vilken känsla att få upp sitt nyfödda barn på bröstet, att få se hennes vackra ögon och hennes perfekta ansikte, hålla hennes hand och få pussa och krama om henne. Man kan inte beskriva det med ord. Den kärleken en mor har till sina barn, Det finns ingenting som är större än det..Tänk att lilla flickan blir 1 år imorgon. Min bebis har blivit stor....<3


Här ville hon sno Lustgasen, men nejnej den fick ingen röra :P Sista bilden på mig med Melissa i magen:)

Kommentarer
Mamma till Neo
Grattis finaste melissa (om några timmar iaf) ;)
Svar:
minibus.blogg.se
Trackback